♥ writing on a whim…

2026-07-14

Detta foto hänger inramat hos min ärade moder. Det är la famillia; min bror, syster, och moder – för cirka 25 år sedan. Unbelievable.

Just idag känns det lite extra som att ingenting är som det verkar. Vaknade tidigt med en stark misstänksamhet mot det till synes vardagliga. Tankarna har kletat in sig i djupt gående konspirationsteorier om vad jag egentligen gör här. Solen ser väldigt skenhelig ut, där på himlafästet blå.

Nej men om en skulle ta och rycka upp sig, och försöka koka lite kaffe. Det har varit ett enormt katt-kaos här i kvarteret, och min brors familjs katt Loke blir illa tilltygad mellan varven. Det är också en granne som har många katter som är väldigt kontaktsökande. Här mitt emot bor det ett par ‘BillochBull-katter’, som typ äger. Ja, jag tror kosmos har konspirerat fram detta katt-kaos för att jag inte ska behövs tänka så mycket på vad jag ska göra här näst.

Ett hjärtskärande jamande hörs genom balkongdörren. Jag reser mig och tittar ut. Aggie sover och klockan tickar högt och mäktigt, som att tiden äger mig. Jag måste ta mig vidare i livet nu. Kan ju inte ha det så här mer. Vad är det som händer där ute egentligen? Arga skator jagar in en av grannens katter i en buske. I know the feeling.

Nej, nu får det vara nog. Nu måste jag ta tag i det här! My so called life. Nu går jag gör kaffe. Jah… såatte… (dammsugarljud). Mmm…

in Berlin

@greenpeaceuk

the voice of Ali Tahrawi